livslifechange

Varför åt jag så mycket till lunch? Nu håller min mage på att spricka.
Tänkte berätta åt er vad som hände på fredag eftermiddag. Det ringde en kvinna till mig, från Helsingfors. Hon berättade att hon hade fått mitt nummer av en bekant som känner mig. Det visade sig vara mina au-pair barns mormor som hade gett henne mitt nummer. Nu ringde hon och erbjöd mig ett jobb som au-pair i Italien! Lite härligt det skulle vara, det var hennes son som bodde i en liten stad mellan Milano, Venedig och Florens (om jag minns rätt) med sin italienska fru och deras två pojkar på två och fyra år. Jag skulle få en egen lägenhet under deras hus med två rum och kök, och det skulle gärna få komma familj å vänner och hälsa på mig. Pappan jobbade inom modebranchen med stora märken som Versace, Gucci och Dolce&Gabbana och hon berättade att de två andra au-pairen som varit där tidigare hade lärt sig mycket om mode. I would like that.
Vet inte ännu vad jag skall göra, om jag ens vill fara. Tänker ringa tillbaka till kvinnan ikväll och fråga hur jag skall få tag på familjen och sedan fråga dem en massa frågor, och det som jag hellst vill veta är ju om man kan träffa andra människor lätt där i sin ålder, för om inte så blir det ju lite tråkit ett helt år. Skulle också få lära mig italienska, med en privatlärare. Det kan vara helt kul, italienska är säkert mycket enklare än franska. Åh, varför skall det vara så svårt att bestämma sig?