livslifechange

Lite historia:
Jag har alltid varit rund, aldrig smal. Hela lågstdiet var jag och min kompis de stora flickorna som fick stå i målet när vi spela fotboll för vi "var så stora att det var svårt att få in bollen". Jag upplevde det inte som mobbning, det var ju bara så, det kändes som om vi var menade att vara större än de andra. Sedan när vi började högstdiet förändrades allting. Nästan alla flick kompisar jag hade slutade äta godis och dricka läsk, så det gjorde jag oxå. När jag var mellan 13 och 15 år var jag som smalast, men det var lixom inte planerat, jag bantade inte eller något. Mitt liv bara förändrades så mycket att jag inte hann äta eller tänka på mat. Just innan jag fyllde 15år träffade jag min först pojkvän. Då blev det mera fester och jag var med honom nästan hela tiden. Sakta,sakta gick jag upp. Vi börja mera hänga hemma på helgerna och bara låg i soffan och mös med mycket mat. Vid något skeede började jag banta, minns ej längre när, men jag har aldrig egentligen klarat av det. Visst har jag gått ned, men lika snabbt har jag gått upp igen. Nu har jag testan nästan allting (känns det som) förutom atkins. Och jag känner mig mycket klokare när det gäller mat och motion, så den här gången skall jag lyckas! :)