livslifechange

Jag har kännt mig olycklig en tid, men int vågat berätta det åt någon. Jag tror lite att jag int har berättat det för någon för att jag skäms över det. Men nu inatt e dt som värst, jag kan bara int sluta gråta. Och det värsta med det hela är att jag inte riktigt vet vaför jag känner mig så här. Det e väl lite blandat av allt möjligt, men mest tror jag det beror på att jag är rädd för att bli äldre, varje dag som går känns som en dag utan det jag mest av allt vill ha, ett eget liv med en egen familj. Jag föröker intala mig själv att jag ännu är ung och att jag kommer att få allt det där, och det går bra, på dagarna. Men på nätterna när jag är ensam är det som värst. Jag hoppas det här ba e en kort vinterdepression, fö jag vet int hu länge jag orkar med det mera.
Nu ska jag föröka sova och hoppas på att det är bättre väder imorgon.