livslifechange

Vi hade en intressant disskusion igår i skolan. Om hur otrygga/osäkra vi känner oss i Helsingfors ibland. Det hände en incident här en dag i spåran då jag faktiskt kände mig rädd. Och när jag berättade det och sa att jag aldrig kände mig så Bryssel höll de andra med. Ena har varit som au-pair i London, och andra i Hamburg, och ingen av dem kände sig någonsin så "rädda" där som de har kännt sig här. Konstit.
Men nu saknar jag Bryssel iallafall, inte så att jag sku vila åka dit på semester, utan att bo där. Allt crazy som hände, och själva staden, vissa människor som gjorde att man alltid hade något att skratta åt och himla sig i över, männen.

Men fastän jag saknar Bryssel ibland, så trivs jag helt jättebra i Helsingfors. Och ännu bättre kommer jag att trivas om jag skulle hitta en etta till mig.