livslifechange

På tal om praktiken så kan jag ju berätta att min första vecka gick helt okej. Den gick snabbt, men just nu känns det som att jag nog inte vill bli "dagistant" när jag blir färdig. Jag tycker om barn, men inte många barn på en gång. Det som är mycket positivt är att vi är mycket ute, och nu har det ju varit helt härligt väder så jag har fått sol. Mycket trevligt. Jag kände mig verkligen lost de två första dagarna, men nu börjar jag så småningom komma in i rutinerna. Det enda som är lite negativt är att det känns som om personalen egentligen inte sku vila ha mig där, men kanske jag misstolkar situationen. Och varje dag som går så börjar de ju prata mer och mer med mig, så det är påväg åt rätt håll i alla fall.
Jag var mycket död på fredagen när första praktikveckan var över, fysiskt och psykiskt. Jag har jobbat två kvällar efter att jag har varit på praktik och resten av kvällarna har jag varit och våldgästat familjen Lönnblad. Höghuset de bor i är kanske två meter ifrån dagishuset, mycket skönare att fara dit än att åka hem.
Nu borde jag börja fundera på praktikuppgiften, men det lockar inte alls.