livslifechange

14.2.2009
Jag sovde ganska bra faktiskt natten före, vaknade tidigt på lördagen och kände mig pigg. Klockan 9 var jag, Michaela och Dagny i frissan och fixade fina frisyrer åt oss. Jag hade mitt lite halv uppsatt och med stora lockar. Mycket nöjd var jag över resultatet.

Vi var där i nästan tre timmar (Michaela var lite längre för hon fick sin make-up fixad också) och när jag kom hem var det ganska bråttom att få klänningen och make-up:en fixad för jag skulle igen klockan 14 med Michaela och Micke när de skulle fotograferas. Då fick jag åka i deras bröllops bil, en vit hummer. Vi var till gumnäs stranden och två ställen i Fiskars.

När fotograferingen var färdig begav vi oss till kyrkan och då var jag så närvös att jag nästan skakade. När gästerna började komma gömde vi oss på övrevåningen i kyrkan och väntade på att klockan skulle bli 16.00.

När klockan sen äntligen blev fyra och kantorn börja spela var det som om jag för första gången fattade att jag skall gå först in i kyrkan. Jag darrade som ett asplöv säkert, och inte hjälpte det heller att bestmannen som jag skulle gå in med också var närvös. Vi gick allt för snabbt, men kanske det inte var så farligt. Jag fick äran att hålla Michaelas bukett. För mig kändes det som om det hela tog två minuter ungefär och lika snabbt som vi hade kommit in gick vi ut igen. Jag och Dagny stod och delade ut hjärtformat ris åt alla gäster som de sen skulle kasta på bröllopsparet. Att stå ute i minusgrade i klänning och bara schal (?) är inte så varmt kan jag säga, men roligt. Michaela och Micke kom ut ur kyrkan, gästerna kastade ris och jublade och så åkte de iväg i sin hummer. Vi sökte blommorna och ljusen och Michaelas kläder från kyrkan och sen begav vi oss till Högåsa där resten av gästerna stod och väntade på brudparet.
När de kom kunde festen börja! Jag hade som sagt jätteroligt. Drack mycker skumvin (jag tror Sofia jag var där i topp tre i frågan om vem som var fullast) men åt nästan ingen mat. Jag fick inte ner den helt enkelt. Var så närvös och uppspelt. Folk höll tal. Först Mickes mamma, sen Michaelas mamma. Michaelas mamma höll absolut det finaste talet jag någonsin hört. Tårarna bara rann, och inte enbart åt mig, utan många andra av gästerna satt och torkade bort tårar. När det var min och Dagnys tur att hålla tal stod jag och skakade som ett asplöv. Men jag tror det gick bra, många av gästerna kom och berömde oss för vårt fina tal. Jag kan ju berätta att vi höll ett tal som rimmade och som handlade om pinsamma grejer som Michaela har gjort. Michaela satt iallafall och skrattade och det var huvudsaken för mig och Dagny. Sen höll några andra människor tal och så var det dax för oss att hålla en lek. Skoleken. Jag tror det var ganska lyckat. Och till sist fick Michaela läsa upp en dikt som hon hade skrivit till Micke på hennes möhippa. Till saken hör att hon kanske en halv timme innan leken kom och frågade mig vart den dikten hade försvunnit eftersom den inte fanns med i möhippeboken jag hade gjort. Jag räddade det hela med att säga att jag hade tappat bort den, och lyckligtvis trodde hon på mig.
Om ni vill läsa mer om maten som serverades kan ni gå och läsa Michaelas blogg: http://michaelasvida.blogspot.com/
Hon och hennes man befinner sig på Maldiverna på bröllopsresa för tillfället. Jag är inte avundsjuk.
Jag har även dansat. Med min sjuka pappa som steg upp en timme före bröllopet och duschade två gånger innan han kom, men som jag är jätteglad över att kom. Med Micke, första dansen efter Michaela, är nog ganska stolt över det (även fast det var en mindre flopp från min sida). Men bestmannen. Men Dagny. Med Jennie. Med Michaelas utländska kompisar. Möjligtvis nå fler mot slutet, mitt minne sviker mig en aning.
En rolig grej var att en av servitörerna som jobbade på bröllopet hade varit på samma sitz som jag veckan före bröllopet. Jag kommer ihåg att jag pratat med honom då på sitzen, och tror ni inte att jag gått och pratat med honom på bröllopet också. Jo, vi drack bailyes i köket tisammans innan någon annan av gästerna fick av det.
Bandet var helt sjukt bra. De spelade både gammal och ny musik. Och det var håll-i-gång. Jag har ett minne av att de har spelat Lauren Caught My Eyes av The Crash och att jag har stått precis vid scenen och sjungt med som om jag varit på en rock konsert någonstans. Kanske Provinssi07?!
Michaela och Micket har begett sig till Helsingfors där en tolv tiden, och klockan ett skulle bussen starta mot Helsingfors. Det har jag inte alls tyckt att har varit en bra idé så jag har gått in i bussen och skrikit: "Sista chansen att bli här och festa med oss!!" En kille, närmare sagt Micheales småkusin, har tyckt att detta har låtit som en suvären idé och stigit av bussen. Jag har ju då meddelat att vi skall åka till Affes. Busschuffören har blivit en aning irriterad på mig när jag har hållit upp deras avfärd och frågat flera gånger om jag skall med till Helsingfors och när jag meddelat att jag inte skall har han bett mig gå av bussen. Men det har jag inte velat. När han äntligen fick mig bort från bussen åkte de hastigt iväg och vi (Michaelas småkusin och jag) gick tillbaka till festen för att värva mer folk med till Affes. I detta skeedet har det inte varit många själar kvar. Kanske en 10 stycken och vi fick två stycken till med lurade till krogen.
Emma hade lovat att köra oss så jag ringde och väkte henne. Hon lovade komma, men vi lista snabbt ut att vi även behövde en taxi för Emma skulle också köra hem Dagny och Steffen. Så jag har åkt iväg med Emma och föra Dagny och Steffen medan de andra blev och väntade på taxin. Nu kan jag ju kanske berätta att klockan vid detta skeedet kanske var en kvart över två. Emma har försökt förklara att Affes har valo redan halv tre men jag har varit helt insatt på att fara dit ändå och ropat till den andra som väntat på taxin att vi syns på Affes. Tyvärr lyckades dock inte detta. När jag och Emma stannat hemma hos mig för att söka min plånbok har de andra ringt och meddelat att de inte kommit in på krogen och att de var påväg tillbaka till Pojo. Jag har sagt åt dem att  komma till mitt och där har vi druckit cider som jag smuglat med från festen. Vi har luggit och pratat, mer snacka skit kanske, och förbättrat världen. Tillsist har vi alla tre (ena killen for hem till Michaelas mamma och sova) somnat i samma säng. Varmt och bekvämt.
Bröllopet var en av de bästa dagarna i mitt liv, och om jag skulle klara av det skulle jag ladda upp en eller två filmsnuttar hit på bloggen så skulle ni också få uppleva den härliga stämningen och fiilisen. Ja, det har jag ju helt glömt att nämna. Jag satt ju förståss i fiilisbordet.