livslifechange

Jag håller på och läser en bok som heter "När känslan tar över..." av Margareta Nordeman. Det är en fakta bok som jag läser till vårt seminarium i skolan, och den är faktiskt bra och intressant skriven. Den handlar om sexualitet och utvecklingsstörning. Ju mer jag läser om det här ämnet, om sexualitet överhuvudtaget, desto säkrare blir jag att det är det här jag vill jobb med. Jag har haft så många fördomar förr som jag inte har vågat diskutera med någon om, varför? Jag kan förstå att det kan vara lite personligt att diskutera ens sexliv med vem som helst, och extremt pinsamt att göra det med sina föräldrar. Men ibland undrar jag varför det känns så tabubelagt? Och speciellt det här med onani. Jag kan fortfarande känna mig jättegenerad om någon börjar diskutera det med mig, det känns ännu mer personligt än sex mellan två, eller fler, personer. Fast jag vill inte att det ska vara så, jag vill bli mera öppen. Inte för öppen dock, you have to leave somethings for your imagination. Vad tycker ni? Jag vill så jättegärna diskutera det här med er!