Provinssi
En av sommarens höjdpunkter, nej, hela år 2007 höjdpunkter kommer att vara Provinssi Rock i Seinäjoki den 15-17 juni. Nästa år firar Provinssi 30år, då skall jag åka dit igen, med en massa goa, underbara och härliga människor. Och sen Vodka flaskan och stereon, de får inte glömmas nästa år!
Torsdagen:
Var och skrev intärdesförhör på förmiddagen, det gick så där. Bättre skulle det ha kunnat gå, men ändå blev jag lite förvånad av hur mycket jag egentligen har lärt mig. Sen bar det av till McDonalds, broilersallad som inte egentligen smakade någonting blev det. När jag ätit färdigt hann jag snabbt ännu in i Stockmanns, där köpte jag nagellacket som jag skulle få belöna mig själv med. Chanels "Miami Peach" blev det.
Träffade Daggy och Jonas vid järnvägsstationen, och sen startade vi vår resa upp till Seinäjoki. På vägen upp pausa vi ganska ofta, om jag minns rätt så gjord vi det fyra gånger. Vi stanna för att Jonas behövde gå på toaletten, för att handla (i Finlands största shopping centrum -Ideapark) mat och sprit och lite kläder, för att tanka och såklart för att äta. Mat är jätteviktigt för oss. I alla fall för mig och Dagny.
När vi kom fram till Seinäjoki had vi lite problem att hitta campingen, men sen när vi äntligen hittade den kunde jag korka min första cider. De andra två hade druckit i princip hela resan upp från Helsingfors.
Fredagen:
Efter en hel natt av ösregn var det ganska fint väder på morgonen när vi vaknade. Vi hoppade nästan genast in i bilen och körde till Prisma. Nu skulle det handlas mera mat, engångsgrillar och mera alkohol. Lite pizza hann vi äta förrän vi återvände till campingen.
När vi kom tillbaka slängde vi bilnycklarna och började dricka. Det hade börjat komma mer folk till campingen och set hela var så roligt och fiilisen var på topp. Jag och Dagny pimpla i oss vin bland annat, och det gjorde oss smått runda under fötterna. Det var inte bara en flaska vin, nej, en karaff på tre liter. Den var tom när vi anlände till festival området.
Stället var Provinssi rock är, är mysigt. En ö fanns det bland annat, var de hade en scen dom de fyndigt nog kallade "Island Stage" (Saarilava på finska). Där fanns även en massa öltält. Om jag minns rätt var det väl dit vi for först. Sedan sviker mitt minne, men jag vet att vi har haft roligt.
Vid något skede har jag pratat med Jonas i telefonen och han har berättat att han har bytt öltält, så jag går dit. Där står han och pratar med någon, så jag börjar prata med honom också. Jonas är en riktig festivalbesökare, för efter en tid går han och lyssnar på musik. Vilket varken jag eller Dagny hade gjort hittills. Jag och den här killen börjar prata och kommer fram till att det är mycket roligare att prata på engelska (vi pratade annars finska), så, sagt och gjort.
Efter en stund kom det en annan finsk kille och stälde sig brevid oss för att läsa en tidning. Efter en stund börja han även prata med oss, frågade varifrån vi var när vi pratade engelska och sådant. Helt spontant och utan att prata med mig kläcker Juho (som han heter på riktigt, men han går även under namnet James) att vi var från Nya Zeeland. Och jag var direkt med på noterna. Den andra killen blev facinerad och frågade vad vi gjorde i Finland och en massa andra saker. Allting kom så naturligt, att det bara inte gick att sluta hitta på saker, och när vi såg hur han trodde på oss blev det ännu roligare. Snart kom hans vänner dit och vi förklarade att vi aldrig hade sett snö, så de berättade om snön. Sen sade vi att vi aldrig förut hade druckit lonkero, så de berättade åt oss om lonkero. Egentligen var vi lite elaka, men just då var det så himla roligt. Kände på mig att vi snart skulle bli avslöjade så jag sade att vi måddes gå och söka upp våra finska vänner.
Men istället for vi och lyssnade på YUP, klockan var vid det här skeedet redan ett på natten och jag hade ingen aning om var varken Jonas eller Dagny var. När vi stod där och lyssnade på det här finska bandet satt James armen runt mig. Kollade lite runt mig och där stod nästan bara par, så det kändes lite extra mysigt. När de var slut började vi traska mot campingen. Jag försökte smugla in James till campingen, men det gick int så han fick betala in sig. Jag tror int det var många som sov när vi anlände, och det var liv hela natten igenom. Men om det inte skulle vara så skulle det inte vara en riktig festival.
Lördagen:
När jag vaknade på lördagen trodde jag att jag aldrig mer skulle kunna dricka. Det var jätte dålig luft i vårt tre personers tält, så jag flyttade ut mig på gräsmattan och sov där istället. Sen när klockan blivit lite mer var vi alla vakna och då börjades det solas. Tänkte att jag nog måste försöka dricka en cider, och konstigt nog slutade det inte bara vid den ena. James var den ända som inte drack, han tyckt säkert vi va lite konstiga. Vi grilla köttbullar. Och åt popcorn.
Halv tre började The Crash spela, och det skulle vi och se på. Tiden hade gått så snabbt mittiallt, och jag och dagny hade börjat dricka vin igen. Idag drack vi rosévin. Vi drack inte hela tre liters karaffen, men det blev inte mycket kvar. Så när vi anlände till området den här dagen var vi igen ganska runda under fötterna..
The Crash
Torsdagen:
Var och skrev intärdesförhör på förmiddagen, det gick så där. Bättre skulle det ha kunnat gå, men ändå blev jag lite förvånad av hur mycket jag egentligen har lärt mig. Sen bar det av till McDonalds, broilersallad som inte egentligen smakade någonting blev det. När jag ätit färdigt hann jag snabbt ännu in i Stockmanns, där köpte jag nagellacket som jag skulle få belöna mig själv med. Chanels "Miami Peach" blev det.
Träffade Daggy och Jonas vid järnvägsstationen, och sen startade vi vår resa upp till Seinäjoki. På vägen upp pausa vi ganska ofta, om jag minns rätt så gjord vi det fyra gånger. Vi stanna för att Jonas behövde gå på toaletten, för att handla (i Finlands största shopping centrum -Ideapark) mat och sprit och lite kläder, för att tanka och såklart för att äta. Mat är jätteviktigt för oss. I alla fall för mig och Dagny.
När vi kom fram till Seinäjoki had vi lite problem att hitta campingen, men sen när vi äntligen hittade den kunde jag korka min första cider. De andra två hade druckit i princip hela resan upp från Helsingfors.
Fredagen:
Efter en hel natt av ösregn var det ganska fint väder på morgonen när vi vaknade. Vi hoppade nästan genast in i bilen och körde till Prisma. Nu skulle det handlas mera mat, engångsgrillar och mera alkohol. Lite pizza hann vi äta förrän vi återvände till campingen.
När vi kom tillbaka slängde vi bilnycklarna och började dricka. Det hade börjat komma mer folk till campingen och set hela var så roligt och fiilisen var på topp. Jag och Dagny pimpla i oss vin bland annat, och det gjorde oss smått runda under fötterna. Det var inte bara en flaska vin, nej, en karaff på tre liter. Den var tom när vi anlände till festival området.
Stället var Provinssi rock är, är mysigt. En ö fanns det bland annat, var de hade en scen dom de fyndigt nog kallade "Island Stage" (Saarilava på finska). Där fanns även en massa öltält. Om jag minns rätt var det väl dit vi for först. Sedan sviker mitt minne, men jag vet att vi har haft roligt.
Vid något skede har jag pratat med Jonas i telefonen och han har berättat att han har bytt öltält, så jag går dit. Där står han och pratar med någon, så jag börjar prata med honom också. Jonas är en riktig festivalbesökare, för efter en tid går han och lyssnar på musik. Vilket varken jag eller Dagny hade gjort hittills. Jag och den här killen börjar prata och kommer fram till att det är mycket roligare att prata på engelska (vi pratade annars finska), så, sagt och gjort.
Efter en stund kom det en annan finsk kille och stälde sig brevid oss för att läsa en tidning. Efter en stund börja han även prata med oss, frågade varifrån vi var när vi pratade engelska och sådant. Helt spontant och utan att prata med mig kläcker Juho (som han heter på riktigt, men han går även under namnet James) att vi var från Nya Zeeland. Och jag var direkt med på noterna. Den andra killen blev facinerad och frågade vad vi gjorde i Finland och en massa andra saker. Allting kom så naturligt, att det bara inte gick att sluta hitta på saker, och när vi såg hur han trodde på oss blev det ännu roligare. Snart kom hans vänner dit och vi förklarade att vi aldrig hade sett snö, så de berättade om snön. Sen sade vi att vi aldrig förut hade druckit lonkero, så de berättade åt oss om lonkero. Egentligen var vi lite elaka, men just då var det så himla roligt. Kände på mig att vi snart skulle bli avslöjade så jag sade att vi måddes gå och söka upp våra finska vänner.
Men istället for vi och lyssnade på YUP, klockan var vid det här skeedet redan ett på natten och jag hade ingen aning om var varken Jonas eller Dagny var. När vi stod där och lyssnade på det här finska bandet satt James armen runt mig. Kollade lite runt mig och där stod nästan bara par, så det kändes lite extra mysigt. När de var slut började vi traska mot campingen. Jag försökte smugla in James till campingen, men det gick int så han fick betala in sig. Jag tror int det var många som sov när vi anlände, och det var liv hela natten igenom. Men om det inte skulle vara så skulle det inte vara en riktig festival.
Lördagen:
När jag vaknade på lördagen trodde jag att jag aldrig mer skulle kunna dricka. Det var jätte dålig luft i vårt tre personers tält, så jag flyttade ut mig på gräsmattan och sov där istället. Sen när klockan blivit lite mer var vi alla vakna och då börjades det solas. Tänkte att jag nog måste försöka dricka en cider, och konstigt nog slutade det inte bara vid den ena. James var den ända som inte drack, han tyckt säkert vi va lite konstiga. Vi grilla köttbullar. Och åt popcorn.
Halv tre började The Crash spela, och det skulle vi och se på. Tiden hade gått så snabbt mittiallt, och jag och dagny hade börjat dricka vin igen. Idag drack vi rosévin. Vi drack inte hela tre liters karaffen, men det blev inte mycket kvar. Så när vi anlände till området den här dagen var vi igen ganska runda under fötterna..
The Crash
The Crash var helt underbara, och när de spelade låtar som "Star" och "Sugared" rös både jag och Dagny i hela kroppen. Vi stod där och dansa och sjöng och skrek oss hesa när de spelat en låt färdigt. Vi var en aning försenade till konserten och när den nästan var slut och de ännu inte hade spelat "Lauren caught my eye" trodde jag att de kanske hade öppnat med den låten. Så jag kände mig lite besviken. De lämnade scenen, men kom tillbax. Då slog mitt hjärta några slag extra för jag ville så höra Lauren-låten. Men istället började de spela en David Bowie låt. Då var jag helt säkert på att de antingen hade öppnat med låten eller sen skulle de inte spela den alls. Kan ni gissa hur jag sen kände mig när de ännu efter Bowie låten fortsatte spela, och spelade just "Lauren caught my eye"?! Jag hoppa, skrek och var överlycklig. När konserten var slut ville jag bara krama alla. En kvinna som stått framför mig och jag slog high five. Sen kramade jag Dagny. Efter det bar det av till päälava (huvudscenen) och lyssna på Don Johnson Big Band, för mig och Dagny. Vart Jonas for minns jag inte.
Tommy Lindgren, the singer in Don Johnson Big Band
Hoppandet och dansandet fortsatte. Idag var vi mycket bättre festivalbesökare. Dagny berättade att när de senast varit och spelat på Casino i Hangö hade de velat ha henna med backstage och festa med dem. Hon for inte. Hon var mycket konstig då. Så, för att göra saken bättre skrek jag "Här e vi!" helt fullt varje gång det blev tyst mellan låtarna, så att de skulle upptäcka oss och på det viset minnas oss när de kommer och spelar till Hangö nästa gång. Vi får hoppas att det lyckades.
Lite cider och öl måddes vi ju få, det hade gått alltför lång stund sen senast. Dagny kastade papper på ett par killar för att få deras uppmärksamhet, men det lyckdes inte. Istället stirrade bara en gammal gubbe på henne. När Patti Smith började spela ville Dagny gå och lyssna på henne. Jag sökte upp Jonas och vi åt lite kebab medan vi satt på gräset och lyssnade på henne.
Efter Patti Smith skulle Velvet Revolver uppträda på päälavan, och eftersom min kära vän Dagny är ett så stort fan av dem ville hon stå längst fram. Jag och Jonas stod med en stund lite bakom henne, men efter att ha stått där och väntat på att de skall börja spela i kanske en kvart och det bara kommer mer och mer och mer folk som trängs och tråmas. Jag blev närvös och orkade inte stå där längre, så vi gick bort med Jonas. När konserten sedan äntligen började, stod vi relativt nära och folk trängdes inte där så det var bra!
Velvet Revlover
Lite cider och öl måddes vi ju få, det hade gått alltför lång stund sen senast. Dagny kastade papper på ett par killar för att få deras uppmärksamhet, men det lyckdes inte. Istället stirrade bara en gammal gubbe på henne. När Patti Smith började spela ville Dagny gå och lyssna på henne. Jag sökte upp Jonas och vi åt lite kebab medan vi satt på gräset och lyssnade på henne.
Efter Patti Smith skulle Velvet Revolver uppträda på päälavan, och eftersom min kära vän Dagny är ett så stort fan av dem ville hon stå längst fram. Jag och Jonas stod med en stund lite bakom henne, men efter att ha stått där och väntat på att de skall börja spela i kanske en kvart och det bara kommer mer och mer och mer folk som trängs och tråmas. Jag blev närvös och orkade inte stå där längre, så vi gick bort med Jonas. När konserten sedan äntligen började, stod vi relativt nära och folk trängdes inte där så det var bra!
Velvet Revlover
Bäst var nog när de spela "Fall to pieces". Då sjöng/skrek jag så högt jag bara kunde. Tyvärr hade de bråttom till flyget så konserten kändes lite i kortaste laget. Dagny sa sen efteråt att det hade varit hemskt att stå där längst fram, folk hade bara trängts så hon hade inte kunnat njuta lika mycket. Det var sista bandet vi var och kollade på på lördagen. Vi for sen till Frozen tältet och (surprise,surprise) drack lite mera alkohol. Det var ganska mycket folk över allt vid det här laget, och öltälten var rätt så fulla.
Tiden gick sen, minns inte vad som hände riktigt, men när jag och Jonas bestämde oss för att gå hem gick vi via kebabtältet och köpte mat till vägen hem. När vi hade gått en bit kom det två killar fast oss, som visa sig vara James och en av hans kompisar, så de hängde med oss till campingen och där satt vi nu sen och drack lite och kolla in fulla finnars som betedde sig dåligt. Solen steg upp, Jonas for in i tältet och sova och jag och James somna ute. Cirka en halvtimme senare, klockan sex, kom James kompisar och sökte honom så jag gick in i tältet och sova.
Söndag:
Som vi konstatera med Daggy skulle det nog ha smakat med alkohol idag också, men både Dagny och Jonas skulle köra och jag ville inte ha krapula på jobbet. Så istället åt vi en massa mat. Vi chilla på campingen en stund innan vi begav oss mot området och då får vi höra att Amy Winehouse blev inställt, på grund av sjuk hals eller något sådant. Vi begav oss sedan till området för att äta mat och då lyssna vi lite på The 69 eyes.
The 69 Eyes
Tiden gick sen, minns inte vad som hände riktigt, men när jag och Jonas bestämde oss för att gå hem gick vi via kebabtältet och köpte mat till vägen hem. När vi hade gått en bit kom det två killar fast oss, som visa sig vara James och en av hans kompisar, så de hängde med oss till campingen och där satt vi nu sen och drack lite och kolla in fulla finnars som betedde sig dåligt. Solen steg upp, Jonas for in i tältet och sova och jag och James somna ute. Cirka en halvtimme senare, klockan sex, kom James kompisar och sökte honom så jag gick in i tältet och sova.
Söndag:
Som vi konstatera med Daggy skulle det nog ha smakat med alkohol idag också, men både Dagny och Jonas skulle köra och jag ville inte ha krapula på jobbet. Så istället åt vi en massa mat. Vi chilla på campingen en stund innan vi begav oss mot området och då får vi höra att Amy Winehouse blev inställt, på grund av sjuk hals eller något sådant. Vi begav oss sedan till området för att äta mat och då lyssna vi lite på The 69 eyes.
The 69 Eyes
Istället för Amy Winehouse hade de på tre timmar fått dit det finslandssvenska vasabandet Sturm und Drang. Vi gick och lyssna på dem med Jonas, och de var faktiskt bra. Fem pojkar födda -91 och -92. Jag lyfter nog på hatten, och de var på näst största scenen, och tältet var nästan helt fullt av människor som ville se dem.
Sturm und Drang
Thank You!Sturm und Drang
Efter att de spelat "Rising Sun" börja vi gå mot huvudscenen. Efter en stunds väntan började Scissor Sisters spela.
Scissor Sister
Scissor Sister
De hade nog den bästa showen i mitt tycke. De pratade mycket med publiken och den manliga sångaren klädde av sig. När de berättade att de hade varit på Provinssi rock för tre år sedan hade de gått omkring på festival området, och att de alltid hade tyckt att engelsmän var bra på att supa, "but You guys, you're amazing" blev publiken helt tokiga och glada. Det var säkert den bästa komplimangen man kan ge åt en finsk publik. Skrämmande.
Efter deras gig så begav vi oss tillbaka till campingen och sedan bar det av hemmåt. Sorgligaste stunden på hela veckan. Som tur somnade jag ganska snabbt, för jag behövde sömn. Hemma var jag cirka klockan två på natten.
Efter deras gig så begav vi oss tillbaka till campingen och sedan bar det av hemmåt. Sorgligaste stunden på hela veckan. Som tur somnade jag ganska snabbt, för jag behövde sömn. Hemma var jag cirka klockan två på natten.
Kommentarer
Trackback
